Vad är en bra hund? Hur kan man avla?
Det finns många hundraser i Sverige. Det lär handla om ca 300 olika. Utöver detta finns det också blandrashundar. Om man kombinerar de 300 olika hundraserna kan en mycket stor mängd olika hundar uppstå.
Om man också kombinerar olika blandrashundar med varandra så är det frågan om en oändlig variation av hunden..
Är detta bra eller dåligt? Ja, många som förespråkar renrasighet är generellt skeptiska, ja, till och med mycket negativa, till blandrashundar. Andra tycker att det kan vara OK om man blandar två raser, men att därefter blanda vidare är mindre bra, man vet då inte vad man får…
Blandrasägare låter ibland para sina trevliga friska blandrashundar med andra trevliga friska blandrashundar oavsett hur många raser som finns i respektive hund. Är det bra?
Ja, vad är egentligen bra – och finns det något rätt eller fel? Det är trots allt möjligt att para och få valpar på hundar från två helt olika raser om man kombinerar dem. Varför skall detta då ses som något dåligt? Det är ju biologiskt möjligt.
Samtidigt kan det vara svårt att veta vad man får när man köper en blandrashund med en stor mängd raser i. Vilka egenskaper är det egenligen som kommer att slå igenom i just den valp man köper? Detta kan medföra problem vid valet av lämplig hund till familjen…
Men… vem är det egentligen som har rätt att bestämma i denna fråga? Sitter svenska kennelklubben på svaren? Eller har hundägaren själv rätt att bestämma?
Ja, det är inte helt enkla frågor… Klart är dock att åsikterna går isär…
Personligen tycker jag att all avel skall ske på ett seriöst och etiskt sätt – oavsett om det är frågan om renrasiga eller blandrashundar. Det ska vara friska djur som används i avel – just för sina goda egenskapers skull och inte för att de har perfekt böj på svansen eller på öronen. Jag tycker faktiskt att det är värre att avla för hårt på hundar med extremt platt nos – som ger valpar med andningssvårigheter – eller att avla på hundar med dåligt temperament eller med höftledsproblem än att avla på friska blandrashundar.
Att skapa friska, positiva, trevliga och glada hundar borde vara målet för all avel !
juli 27, 2008 at 2:17 e m
Håller med dig till punkt och pricka. Äntligen någon med lite vett. Renrasaveln har blivit för enkelspårigt och fixerat sig vid utseendet och därmed lyckats producera extremt missbildade valpar. Hur försvarar man sånt? Blandrasaveln har alltid bidragit med nya , för det mesta friska och sunda, raser ! För om man börjar läsa rashistorik så ser man att det är så alla raser har börjat…som blandraser! Så varför motarbeta blandrasaveln så hårt i stället för att samarbeta.
augusti 10, 2008 at 8:01 f m
Håller oxå med föregånde kommentar!
Jag har själv 2 mixar och har haft en stor mix förut, uppvuxen med Boxer och alla dess sjukdomar. Grinat min tröstlös vid alla tre Boxrars bortgång vid mellan 6-8 års ålder. Inte lätt när man är barn och ett syskon som det faktisk blir ”måst” avlivas för en rassjukdom som juvertumör i dessa tre fall. Alla tre boxrarna kom från helt oilka kennlar med olika linjer från ‘’seriösa” uppfödare men många priser i hyllan. Min första och största blandras var en Mix av St Berhard/Scäfer/GrandDanois/Boxer stor som ett hus,musklad till tusen,snäll som en bebis, med ett lynne som jag inte stött på sedan dess och det är nu 23 år sedan han dog men lever än i minnet. Har nu små mixar som fyller sin funktion till fullo i vår familj! Vanlig inköpspris,vanlig försäkringspremie, billiga i mat, behöver inte byta bil, får plats överallt och alla skäller ut en om man inte har dom med sig för dom krossar allas hjärt. Ser inte något fel i att om man har en trevlig & frisk hund med egenskaper som man uppskattar och vill ha avlar på ett ansvarsfullt vis och är väl medveten om att man alltid ska ställa höga krav på sina valpköpare. Jag har en LhasaAps/Chihuahuamix som är helt underbar, tävlar agility med henne och har precis börjat träna hennes lilla tikvalp. Första kullen fick hon 5 valpar och alla har bra sportiga hem som sökt en allroundhund utan för mycket päls,och inte terrier mentalitet,små och söta med stabilt psyke. Det ända som kanske fattas min tik är att det kunde gå lite fortare, lite lite ”motor” i henne men det är väl Tempelhunden i henne som säger ifrån kan tänk. Vi har hittat en ny hane vi besök flera gånger med nästan exakt samma form & storlek med massa ”motor” i som ska bli pappa till nästa kull som redan planerats in med semester och allt början av juni 2009 om nästa löp kommer som det ska i början av året. Har inte stött på några negativa egenskaper hos mina hundar som är friska fysikst och psykiskt. Jag ska som sagt ha en kull till med tanke på att behålla en hane för att få en mer framåt agilityhund i small-klass men är det så att jag inte hittar bättre hem än jag kan ge så får givetvis alla valpar bo kvar hos oss eftersom vi bor på landet och har de resurser och hjärt& intresse för våra små. I liten skala och utan penning-profit kan vi göra så nämligen. Lyckligt lottade …jag vet och väldigt lyckliga över våra små. Bra forum det här och vi kommer titta in fler gånger.
oktober 17, 2008 at 12:09 e m
Jag har en blandras som jag absolut älskar mest i världen, men jag är uppvuxen med renrasiga och pappa har kennel.. jag måste tyvärr inte hålla med er! jag tycker inte att man ska medvetet göra blandraser..
Självklart har de ibland tur och blir friska och krya, men de hundar som får felen från alla raser den har i sig! de lever inte speciellt länge men får plågas mkt.. jag har jobbat som djursjukvårdare och har tyvärr sett detta mer än en gång..
Är det inte bättre att medvetet avla på renrasiga hundar med en frisk stam bakom sig?! och inte avla på de sjuka individer i rasen.. Jag är uppvuxen med hamiltonstövare, de har haft epelepsi i sin sjukdomshistoria, men tack varae seriösa uppfödare finns den inte längre kvar i rasen.. de är faktiskt bland de friskaste hundarna i sverige!
Jag önskar att min hund vore renrasig för jag skulle absolut avla på honom då för hans otroliga egenskaper i jakten och för hans fina friska kropp,och otroliga psyke men att skapa en ny ras tar JÄTTE långt tid! Det är inte länge som Svensk herdehund (också kallad för vit shäfer)har varit en egen ras! och aveln på dem började om jag inte minns fel i början av 1900- talet! så jag ser det på ett rimligt sätt.. det skulle inte gå! det skulle krävas så många generationer av avlande bara för att få tag på en tik som har samma blandning i sig som devil.. Öka värdet på blandraser, JA absolut.. få folk att förstå att de är inte mindre värda!
För idag ser man många stackars blandraser som hamnar hos knarkare och alkolister.. bara för att de är billiga! totalt fel! de ska vara lika dyra, ha samma krav på köparen som på säljare, som skk har!
men jag är pesimistisk och ser inte något sådant hända i den snaraste framtiden..
Min hund är en blandning av rottweiler, jämte, östsibirisk Laika och shäfer.. han är glad snäll och alldeles underbar! men hur tror ni att han skulle ha varit om han hade växt upp med en agressiv knarkare?
Han har drivet + det eviga testandet från rottis, tjurkalligheten och självständigheten från jämte och laikan och vakten från rottis å shäfer..
Nu låter han inte som en bra hund, men det är han! I RÄTT händer har han blivit en jätteduktig viltspårhund, en jätteduktig människokännare, han assisterar min brukare när han tappar saker på golvet och ger mycket glädje åt handikappade på ett boende där jag jobbar..
men det kan likagärna ha gått åt totalt andra hållet med fel ägare…
Är det värt att avla på det?
oktober 17, 2008 at 12:44 e m
Tyvärr finns det både renrasig hundar och blandrashundar som far illa.
Det man ser mest i samhället är stora blandisar som hamnat hos knarkare eller alkolister. Men det vi inte så ofta ser är de dyra renrasiga hundarna som köps in till barnen, som en pryl mer än som en hund. En hund som lämnas hemma långa dagar, som inte får någon stimulans, motion eller sysselsättning. Övervikt är en effekt, att hunden mår dåligt psykiskt är en annan. Ofta döljs dessa hundar. Vi ser oftast alkolisten och hans hund i en park någonstans, men den ensamma hunden i lägenheten / villan syns inte alls på samma sätt. Nu tror jag det har blivit lite bättre eftersom vi fått hunddagis runt om i landet. Det gör att många hundar får stimulans och mår bättre.
Håller med om att priset har stor betydelse. Själv tycker jag att en hund är en hund oavsett om där är en eller flera raser i den. Så jag håller med dig devils-chica om att samma priser borde gälla. Då hade vi inte fått så många ägare som köper in en billig blandrashund av fel skäl.
Som svar på din fråga om det är värt att avla på blandrashundar skulle jag vilja säga: En frisk hund med bra temperament är säkert en bra hund att avla på – det borde man ställa krav på vid all avel – oavsett om det är blandras eller renras…
december 10, 2008 at 8:52 e m
Hej.
Jag har en underbar blandrastik.
Hon är nu 2 år, korsning Rottweiler/Border Collie, hon är frisk och mentalt stabil, funkar med allt och alla.
Jag har fått frågan av väldigt många SERIÖSA hundmänniskor om valpar efter henne pga hennes psyke och arbetsvilja, jag vet dock inte om jag kommer para henne då jag kommer vilja ha en hane med samma raser. Däremot har jag fått erbjudande av en underbar Labradoruppfödare att para min “lilla” tik med en av hennes hanar, då min “lilla” blandning ser ut som den mindre varianten av Labradorer.
Detta är inte heller något jag har bestämt, men de på Brukshundsklubben tycker att jag ska välja labradoren om jag ska para henne. (De är dock inte för det då de håller på de renrasiga hundarna såklart!)
Jag vill dock veta hur hon blir då hon är tre år och har gått igenom sin 2 års trots…
Skulle jag då vara oseriös om jag vill para min tik?
Om jag gjort allt som bör göras? (friröntgat, ögonlyst, mm)
Om jag ställt samma krav på hanen?
Om jag övervägt för och emot under nästan 2år innan det ens blir slag i saken, OM det ens blir av??
Om jag följt SKK:s villkor (förutom att hon är renrasig)?
Och jag har även kollat upp hennes 11 syskon och hennes föräldrar, de är alla felfria, inga aggressioner, funkar med allt och alla….7 av dem tränas i olika Brukshundsklubbar i landet, vissa av dem tävlar också…jag anser att jag gjort allt jag kan för att få en bra bild av min hund och hennes linjer…kan man göra mer??
Jag hoppas iallafall att jag gjort allt jag kan för att kunna ge mina EVENTUELLA valpköpare all den info jag skulle vilja ha om jag var valpköpare…
Det och krav på dem som köper dem är det jag skulle vilja satsa på oavsett vilken ras jag i framtiden kommer att ha. Tror dock att det för alltid blir blandraser för min del…vet ingen renrasig hund som inte har en enda sjukdom i rasen…har läst en hel del då jag funderade på att skaffa en renrasig för att tävla med inom brukset, men jag valde att hålla mig till min Chica och hoppas på att hon lever i mååååånga år till.
februari 24, 2009 at 6:48 e m
Har just tagit farväl av en RENRASIG Jack Russell, den sjukaste lilla hund jag träffat. Trots det lyckades vi ge honom ett bra liv i 9 år. Min bror har en renrasig Golden, som har flera problem. Bekantas Labbe är inte heller han kry.
Att generalisera som så många “renrasentusiaster” gör och säga att det blir mer sjukdomar när det blir mer blandraser… Det vete 17. ALLA uppfödare av renrasiga hundar bryr sig ju helt klart inte om mer än att tjäna så mycket pengar som möjligt.
Och där vi bor lever en RENRASIG Irländsk Setter ett bedrövligt liv med en missbrukare.
Min känsla är att de som bara kan tänka sig renrasigt är ofta så mycket mer trångsynta och benägna att klanka ner på och hacka på de som väljer blandras. Medan de som har blandras inte bryr sig så nämnvärt, för en hund är en hund!
Nu är vi i väntans tider på våran BLANDISVALP! Och det är andra kullen av samma mix så vi vet att de tidigare valparna har trevligt psyke och är friska och krya! En älskad hund är en älskad hund blandras eller ej!